25/2 Tanzania
För ett år sen åkte jag, 15 andra från ugndomsgruppen i kyrkan och fyra ledare till Tanzania. Målet med resan var att hälsa på vår vänförsamling i Kashumbiliro. Vi fick också se hur det hade gått med alla projekt så långt som Kashumbiliros vänner hade varit med och drivit. Eftersom den största kostnaden är att starta ett projekt hjälper Kashumbiliros vänner med starten, främst ekonomiskt men efter några år så kan befolkningen betala omkostnaderna själva. Det här är de senaste projekten:
Skolmat - eller skol välling
Medborgarhus - med bland annat en bank
Jatrophaodling- ett träd med oljerika frukter. Oljan man får använder man till oljelamporna
Evangilister- Åker hem till närliggande byar och undervisar.
Micro lån-ger möjlighet att starta tex en liten kiosk, eller en annanas och kasawaodling
Vedbesparande spisar- istället för tre kokstenar att banansera grytan på
Vi bodde i olika familjer i församlingen. Jag och Sara bodde hos Deborah och hennes familj. Hon och hennes man tar hand om sina tre egna barn, en systerdotter och en hemlös pojke. Debora och henes närmaste vennina driver ett litet syeri som de har haft möjlighet att sarta med hjälp av microlån. När hon en kväll satt och visade bilder som hon hade i sitt foto album visade dig att hon och en evangelist som heter Amos åt middag hemma hos oss när de var på besök i Sverige, 2008.
Sara, Deborah och Deborahs vänninna
21/2 DC
I lördags drog vi iväg till Washington DC. Det är ca 40 mil upp dit och för er som undrar varför jag inte har varit uppe i New York än så är det minst dubbelt så långt till. För oss tog det inklusive pauser typ fem och en halv timme åka bil dit. När drygt fem hade gått såg vi de här fantastiska byggnadsverken som indikerade på att vi närmade oss en stor stad.
När vi hade checkat in på hotellet tog vi tunnelbanan in till centrum för att titta på vita huset. När vi kom upp från tunnelbanan var det första som mötte oss var demonstranterna som tältade på fredom plaza mot det ekonomiska systemet. Vi tyckte det var lite häftigt att se demonstranternas tälttoppar och lite av vita huset i samma vy, eller rättare sagt vi trodde att det var vita huset vi såg. Vi misstog oss och trodde att a white house var the white house. Och när vi såg att folk bara gick för bi eller ägnade mer fokus på monumentet framför förstod vi att det antagligen inte var det. VI gick vidare längst med Pennsylvania avenue och såg då det riktiga vita huset, men så klart var det inte lika lätt att få bra bilder på som det första eftersom det var betydligt mycket mer folk och staket...
a white house
The White House
Så gick vi vidare och kollade på en massa monument från olika krig.
Vietnamkriget
Viernamkriget
Andra världskriget
Dagarna därpå såg vi:
capitoliet
ekorre
En rolig skylt
Vår Registrerings skyllts karta börjar också bli klar, på väg till Washingtons hus såg vi Alaska vilket gör att vi har bara Montana, Idaho, South Dakota och Wyoming kvar.
På vägen hem såg vi snö, mamma och Lovisa kunde inte låta bli att kasta säsongens första och antagligen sista snöbollar.
När vi hade checkat in på hotellet tog vi tunnelbanan in till centrum för att titta på vita huset. När vi kom upp från tunnelbanan var det första som mötte oss var demonstranterna som tältade på fredom plaza mot det ekonomiska systemet. Vi tyckte det var lite häftigt att se demonstranternas tälttoppar och lite av vita huset i samma vy, eller rättare sagt vi trodde att det var vita huset vi såg. Vi misstog oss och trodde att a white house var the white house. Och när vi såg att folk bara gick för bi eller ägnade mer fokus på monumentet framför förstod vi att det antagligen inte var det. VI gick vidare längst med Pennsylvania avenue och såg då det riktiga vita huset, men så klart var det inte lika lätt att få bra bilder på som det första eftersom det var betydligt mycket mer folk och staket...
a white house
The White House
Så gick vi vidare och kollade på en massa monument från olika krig.
Vietnamkriget
Viernamkriget
Andra världskriget
Dagarna därpå såg vi:
capitoliet
ekorre
En rolig skylt
Vår Registrerings skyllts karta börjar också bli klar, på väg till Washingtons hus såg vi Alaska vilket gör att vi har bara Montana, Idaho, South Dakota och Wyoming kvar.
På vägen hem såg vi snö, mamma och Lovisa kunde inte låta bli att kasta säsongens första och antagligen sista snöbollar.
17/2 Rollercoaster
Så sant!
Nu ska vi upp till Washington DC!
12/2 Varning!
Ja, här finns det varningsskyltar och åldersbegränsningar på allt. På sparkcykeln varnar de till exempel för att objektet rör sig vid användning och på läskflaskan berättar de att man , speciellt vid öppning av flaskan ska rikta flaskan från ansiktet eftersom korken (om flaskan var riktigt mycket skakad) skulle kunna flyga av.
Här är några till jag har hittat:
Covered är väll lite och ta i... om du nu tänkte gå barfota
Och detta står det på alla bilars höger backspegel.
Kanske lite svårt att se men såhär står det: Caution: Point away from your face and eyes. Do not point at other people's faces. Not for children under 10 years.
Jag förstår inte vad som är så mycket mer farligt med denna än en legobil full av smådelar som bara är för 5+.
Här är några till jag har hittat:
Covered är väll lite och ta i... om du nu tänkte gå barfota
Och detta står det på alla bilars höger backspegel.
Kanske lite svårt att se men såhär står det: Caution: Point away from your face and eyes. Do not point at other people's faces. Not for children under 10 years.
Jag förstår inte vad som är så mycket mer farligt med denna än en legobil full av smådelar som bara är för 5+.
5/2 Hockeymatch
Igår kväll packade jag mamma och Lovisa ner lite godis och varmchoklad i en väska, vi satte på en extra jacka och satte oss i bilen. Vi skulle på hockeymatch. Men det var inte vilken match som helst, det var NHL Carolina Hurricanes mot Los Angeles Kings. Vägen till RBC center i Raleigh var egentligen inte så svår och den sista biten var det bara att följa strömmen.
Vi såg också när vi började närma oss för Raleigh-polisen stod i varje korsning med blåljusen på och vinkade trafik. Det var bara det att vi råkade hamna i VIP-kön... lite pinsamt men det var inte värre än att svänga ur kön när polisen sa till oss.
Vi parkerade bilen och gick den sista biten. Väl framme innanför dörrarna fick vi reda på att man varken fick ha ryggsäck eller vätskor med sig in så jag och Lovisa gick åt sidan medan mamma stack tillbaka till bilen för att lämna den. När hon kom tillbaka hade matchen redan börjat, vi gick igenom säkerhets kontrollerna, visade våra biljetter. När vi kom in visade sig att det fanns små restauranger och matstånd överallt. Jag trodde att vi skulle kolla på hockey!
Så började vi leta efter vart vi skulle in. Det skulle stå 305 ovanför dörren och där stod det bara nummer på 110 och vi som ovana hockeytittare började gå längst med dörrarna. Vid varje ingång stod det en funktionär som såg till att vi sena slank in på lämpligt ställe i spelet. Vi frågade en sån och hon sa att den första siffran berättade vilken våning ingången var på (logiskt).
Vi kom in och hittade våra platser i den gigantiska arenan. Den har rum för 18 176 när det är hockey och 19 722 när det är dukat för basket. Våra stolar var tredje raden bakifrån räknat och vi såg knappt första och andra våningen på grund av sluttningen men vi hade jättebra uppsikt över planen.
Varje gång domaren blåste var det en liten paus 15-45 sekunder, ibland med reklaminslag eller en lottdragning.
Vi vann med 2-1 mot Los Angeles Kings och det var en glatt tutande trafikstockning som bildades utanför arenan.
Titta längst upp på bilden, även där sitter folk!
Slaggsmål
Ikväll blir det superbowlfinal (amerikansk fotboll) men jag tror inte vi åker upp till Indiana för att se det live...
Vi såg också när vi började närma oss för Raleigh-polisen stod i varje korsning med blåljusen på och vinkade trafik. Det var bara det att vi råkade hamna i VIP-kön... lite pinsamt men det var inte värre än att svänga ur kön när polisen sa till oss.
Vi parkerade bilen och gick den sista biten. Väl framme innanför dörrarna fick vi reda på att man varken fick ha ryggsäck eller vätskor med sig in så jag och Lovisa gick åt sidan medan mamma stack tillbaka till bilen för att lämna den. När hon kom tillbaka hade matchen redan börjat, vi gick igenom säkerhets kontrollerna, visade våra biljetter. När vi kom in visade sig att det fanns små restauranger och matstånd överallt. Jag trodde att vi skulle kolla på hockey!
Så började vi leta efter vart vi skulle in. Det skulle stå 305 ovanför dörren och där stod det bara nummer på 110 och vi som ovana hockeytittare började gå längst med dörrarna. Vid varje ingång stod det en funktionär som såg till att vi sena slank in på lämpligt ställe i spelet. Vi frågade en sån och hon sa att den första siffran berättade vilken våning ingången var på (logiskt).
Vi kom in och hittade våra platser i den gigantiska arenan. Den har rum för 18 176 när det är hockey och 19 722 när det är dukat för basket. Våra stolar var tredje raden bakifrån räknat och vi såg knappt första och andra våningen på grund av sluttningen men vi hade jättebra uppsikt över planen.
Varje gång domaren blåste var det en liten paus 15-45 sekunder, ibland med reklaminslag eller en lottdragning.
Vi vann med 2-1 mot Los Angeles Kings och det var en glatt tutande trafikstockning som bildades utanför arenan.
Titta längst upp på bilden, även där sitter folk!
Slaggsmål
Ikväll blir det superbowlfinal (amerikansk fotboll) men jag tror inte vi åker upp till Indiana för att se det live...
2/1 my toolbox
Så idag är min toolbox due. Ja, skolgång är gratis och det står faktiskt i North Carolinas grundlag att alla barn måste gå i skolan. Materialet är där emot inte alltid gratis, till varje klass får man en lista på vad man behöver, oftast står det vanliga saker som #2 pencil, 1½" binder, och notebook. Men det är klart läroböckerna äger skolan det är bara om du tappar bort den du behöver betala 50 dollar...
I visual art var min lista lång, och jag kände mig lite som Harry Potter när jag sprang runt på AC More för att hita kritor producerat av rätt företag. Men tillslut var allt på den långa listan där och min toolbox var komplett.
I visual art var min lista lång, och jag kände mig lite som Harry Potter när jag sprang runt på AC More för att hita kritor producerat av rätt företag. Men tillslut var allt på den långa listan där och min toolbox var komplett.
